Sprintorientering på nöjesfält

Igår inleddes orienteringssäsongen för min del. Fast inte så där traditionellt på en vårfuktig åker, nedsmutsad till knäna, utan med sprintorientering på asfalt. Sprintorientering på nöjesfältet Powerpark i Alahärmä.

Dottern och jag hade tidig väckning, då första start var redan klockan nio. Start strax efter sju på morgonen hemifrån då, så dottern åt sin frukost i bilen. Det skulle bli tävlingsdebut i orientering för henne, i D8RR. En bana för under åttaåringar med ruttsnöre som stöd. Det ända jag var lite spänd på var om hon skulle hinna runt sin bana innan jag skulle starta, men det gick över förväntan. Hon hade ginat på några ställen och slutade faktist som tvåa i sin klass. Kunde knappast ha börjat bättre.

Jag hade start strax före tio. Enligt förhandsinformationen var banan 2,9km med nitton kontroller. Eftersom det var frågan om ett nöjesfält, var sannolikheten rätt stor för att det skulle bli betydligt längre än så. Banlängden mäts nämligen rakt, men det går ju inte direkt att springa över eller genom en bergochdalbana.

Första delen av banan gick på caravanområdet, sedan lite transport till själva nöjesfältet där jag hade hälften av kontrollerna. Det var riktigt utmanande och rolig orientering. Även om sprint inte direkt är min favorit. Å andra sidan är det ju ganska snabbt över.

Efter tävlingens slut öppnade parken och vi spenderade några timmar med att svänga magen ut och in och huvudet upp och ner. Kanske inte bästa avrundningen för min kropp, men säkert för dottern.